Hur ska man agera i ett möte med en person som upplevs som väldigt påstridig? Skaos Per Westberg har läst en givande bok i ämnet.
Var försiktig med att sätta epitetet rättshaverist på någon och tänk alltid på att den du upplever besvärlig faktiskt kan ha blivit felaktigt behandlad någon gång. Rådet fick jag av en erfaren politiker när vi talade om ett ärende där en efterhängsen person dränkte mig i handlingar och vägrade lyssna på min, som jag tyckte, sakliga argumentation.
Berör MISP:ar
Även i den kyrkliga kontexten kan vi möta personer som kan upplevas som rättshaverister, det begrepp som ibland beskrivs som kverulansparanoia eller, för att citera förre justitiekanslern Anna Skarhed, som MISP:ar – ”medborgare som inte sätter punkt”. Det kan gälla ordningen på kyrkogården, en infekterad gravrättstvist eller en före detta anställd som anser sig orättvist behandlad.
Viktigt att dokumentera och få stöd av chef
Carlander och Wedeens bok är mycket läsvärd för alla som känner igen i och/eller har erfarenhet av möten med besvärliga personer. Författarna beskriver hur fenomenet kan uppstå och hur beteendet hos den man möter kan gestalta sig samt ger grundtipset att möta med ett lågaffektivt beteende. Författarna påminner om att dokumentation och rapportering samt chefens stöd är viktigt då just dessa möten kan påverka arbetsmiljön som anställd.
Dokumentation och rapportering samt chefens stöd är viktigt då just dessa möten kan påverka arbetsmiljön som anställd.
Citat ur boken.
Pekar på vikten av att polisanmäla
Boken innehåller en läsvärd manual med exempel hur man kan bemöta absurda påståenden, höga tonlägen, anklagelser om diskriminering och sådant som mer eller mindre är hot. Just när det gäller hot påpekar författarna vikten av att polisanmäla om man uppfattar något agerande som brottsligt. Att inte polisanmäla kan skapa otydlighet och godtycke och leda till framtida problem.
Att inte polisanmäla kan skapa otydlighet och godtycke och leda till framtida problem.
Citat ur boken
Ger läsaren trygghet inför besvärliga möten
Carlander och Wedeen ger oss ökad trygghet i möten som kan upplevas som väldigt påfrestande och det är tacksamt att författarna även tar upp att det är mindre lämpligt att argumentera kring enskilda ärenden i sociala medier. Slutligen tror jag många läsare blir påminda om att det blir vanligare att många kräver att få spela in samtal. Samtidigt måste vi vara medvetna om att den man möter i en besvärlig situation kanske spelar in möten och telefonsamtal utan att vi känner till detta.
Text: Per Westberg
