Diskriminering

Diskrimineringslagstiftningen syftar till att motverka faktiskt negativ särbehandling på osakliga grunder.

En arbetsgivare får inte missgynna någon som:

  • är arbetstagare
  • gör en förfrågan om eller söker arbete
  • söker eller fullgör praktik
  • står till förfogande för att utföra eller utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft.

Lagstiftaren har identifierat grupper som anses ha ett särskilt skyddsbehov, de sju diskrimineringsgrunderna:

  • kön
  • könsöverskridande identitet eller uttryck
  • etnisk tillhörighet
  • religion eller annan trosuppfattning
  • funktionsnedsättning
  • sexuell läggning
  • ålder.

Anställningsform, sysselsättningsgrad och föräldraledighet får inte heller påverka anställningsvillkorens utformning.

Arbetsgivaren ska bedriva ett förebyggande och främjande arbete för att motverka diskriminering och verka för lika rättigheter och möjligheter, så kallade aktiva åtgärder. Arbetsgivaren ska också genomföra en lönekartläggning varje år för att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män.

Läs mer om diskriminering, aktiva åtgärder och lönekartläggning i webbhandboken Vera