Svenska kyrkans inlägg i sociala medier väcker starka känslor – både positiva och negativa. Efter åtta år som nätpräst konstaterar Charlotte Frycklund att tonläget har blivit allt hårdare i takt med en allmänt ökande polarisering i samhällsdebatten. För att arbetsmiljön ska vara hållbar är det viktigt att ta pauser och vila från intensiva pass i kommentarsflöden som ibland utvecklas till hatstormar.
Flyktingar och migration, genus och hbtq-frågor är ämnen som ofta genererar hatfulla kommentarer i Svenska kyrkans kanaler på Facebook, Instagram och Threads. Det tillhör vardagen för prästen Charlotte Frycklund och hennes tre kommunikatörskollegor på sociala medier-redaktionen vid kyrkokansliet i Uppsala.
Efter åtta år som kyrkans teologiska röst på nätet har hon god koll på vilka inlägg som väcker reaktioner. Ändå kan hon fortfarande bli överraskad över att till synes helt okontroversiella ämnen poppar upp som gnisttändare till kaskader av okvädinsord och svordomar.
– Om vi till exempel lyfter alla människors lika värde. Då kan kommentarsfälten fyllas med fraser som: Så du menar att en pedofil är lika mycket värd som offret, eller att en muslim som kommer och tar våra jobb och våldtar kvinnor är lika mycket värd som en svensk. Jävla muslimkyrka! Den typen av kommentarer är inget jag förväntar mig efter ett allmänt hållet inlägg om något som för mig är självklart, säger Charlotte Frycklund.
Förväntat eller inte bemöts de flesta av kommentarerna med tålmodiga svar. Till undantagen hör uppenbara bottar som blockas direkt. I övrigt görs många överväganden varje dag kring hur svar ska formuleras på bästa sätt i ett samtal som till skillnad från lyckta dörrars själavård förs digitalt i det offentliga rummet.
– Vår tanke med att vara kyrka genom att möta människor där de är tror vi även gäller sociala medier. Så vi försöker vara lågaffektiva och tydliga. Men den som sitter i ett flöde präglat av hat och hårda ord riskerar efter ett tag att själv anamma det höga tonläget. Därför är vi noga med att ta pauser. En liten vilostund och samtal med trevliga kollegor är ofta allt som krävs för att ta sig ur den negativa känslan, säger Charlotte Frycklund.
Fotograf: Marc Femeria
Det är en av lärdomarna hon gärna delar med sig av till församlingar och pastorat som söker stöd för att hantera stormar i sina egna sociala medier. Frågor som blir virala på lokal nivå har ofta sin grund i något som hänt. Det kan gälla allt från medarbetare som sagts upp till beslut om att sälja församlingshem, stänga en kyrka eller öppna språkkafé.
– Om man vet att en förändring kommer vara svår för många att ta till sig är det klokt att lägga upp en plan för mottagandet i sociala medier. Ett uttalande från kyrkoherden kan exempelvis förberedas som grund för kommunikation i alla kanaler. På vår tipslista står också att planera svar på vanliga frågor och lägga dem på en webbsida som man kan hänvisa till. Det avlastar kommunikatörerna som sitter mitt i flödet och bidrar till enhetlighet i budskapet, säger Charlotte Frycklund.
Hon poängterar att det trots allt bara är vissa specifika ämnen som triggar virala stormar, och kopplat till dem finns omfattande dokumentation och fakta om Svenska kyrkans förhållningssätt som stöd för att bemöta hatiska påståenden. De dagliga uppdateringarna på Facebook med 100 000 följare och Instagram med 24 000 följare möts till absolut övervägande del av positivt engagemang.
– De hatiska kommentarerna rör några enstaka procent av det totala flödet, men de gör mer ont än vad det andra känns positivt. Där hjälper inte erfarenheten. Jag har inte blivit mer hårdhudad med åren, men duktigare på att strukturera arbetet så att det negativa blir hanterbart, konstaterar Charlotte Frycklund.
Jag har inte blivit mer hårdhudad med åren, men duktigare på att strukturera arbetet så att det negativa blir hanterbart,
Det värsta hon själv varit med om i sammanhanget var efterdyningarna av ett inlägg med en bön för transpersoner. Insatsen hyllades förvisso av mediekollegor såväl inom som utom kyrkan, men den fick också bred spridning av många som tyckte illa om budskapet och nådde på kort tid tre miljoner konton.
– Då lade någon ut mitt namn med bild och hemadress. Det var obehagligt för mig och framför allt jobbigt för mina barn. Men jag kände mig aldrig orolig eftersom jag hade bra stöd av säkerhetsansvariga som höll koll på händelseutvecklingen.
Charlotte Frycklund poängterar att det som enskild kyrkoherde eller kommunikatör kan vara svårt att se skillnad på hat och hot. Vid minsta tvekan bör säkerhetsansvarig tillkallas, i vissa fall behöver polisen agera. Här kan stiften ge vägledning kring lämpligt stöd i olika situationer.
– Hot måste man alltid ha hjälp med. Hat ska man inte heller hantera själv, men det som främst behövs är kollegor att i trygghet ventilera sina upplevelser med. Ibland får vi också hjälp med organiserad debriefing från extern part som jobbar med hela gruppen.
Text: Susanna Lidström Foto: Marc Femenia
Intervjun har tidigare publicerats i Ducatus nr 4/2024
Charlottes råd till församlingar vid nätstormar
det höga tonläget - svara lågaffektivt och tydligt.
Svenska kyrkans förhållningssätt för att bemöta hatiska påståenden. Länka exempelvis till www.svenskakyrkan.se/kristentro/kyrkans-vardegrund
en förändring som kan väcka starka reaktioner. Ett förberett uttalande från kyrkoherden kan användas som grund i alla kanaler.
ska polisanmälas.
hatiska kommentarer med kolleger och arbetsledare. Ta paus!
